"Auroville" är ett namn som ständigt återkommer här i trakterna kring Pondicherry, på restauranger, affärer och taxibilar. Idag gav vi oss ut på en tur för att titta på ursprunget till denna populära affärslogga.
Auroville kan beskrivas på många sätt: som ett andligt kollektiv, en by, eller kanske som ett socialt experiment. Rent fysiskt är det en plats runt en mil utanför Pondicherry. Denna plats, eller kollektiv, grundades av en fransk kvinna som kallas The Mother i slutet av 60-talet. The Mother hade tidigare i sitt liv träffat den indiske filosofen Sri Aurobindo och tagit djupt intryck av honom. Auroville sägs vara grundat och styrt enligt Aurobindos filosofi, som handlar om att varje människa bör försöka närma sig det "gudomliga medvetandet" på ett eller annat valfritt sätt. Ledordet är att religion förminskar människors potential, medan andlighet får den att växa.
Idag bor runt 2500 människor ifrån hela världen i Auroville, varav ungefär hälften är indier. Platsen har t.o.m. officiellt blivit erkänd som internationell mark av den indiska staten. "Auroville tillhör ingen särskild - det tillhör hela mänskligheten" är en slogan som upprepas ofta. "Här är allt arbete värt lika mycket, vad det än är", är en annan. Där finns skolor, industrier, odlingar, affärer, och kaféer. I Aurovilles center tornar Matri Mandir upp sig - ett golfbolls-format tempel avsett att vara en plats för frid och kontemplation.
Under vår rundtur med en Schweizisk guide boendes i Auroville blev vi medtagna till något som kallades Unity Pavillion, en mötesplats för fred, två små textilindustrier baserade på etiska principer, och en farm där allt odlades helt organiskt. Allting var jättefint, välskött, etiskt, organiskt, andligt, och fridfullt. Men trots alla fina adjektiv var det ändå något som genom hela rundturen stack i ögonen. Trots alla ord om jämlikhet och enhet så var det uppenbart att soparna, diskarna och alla de som stod i solen och hackade i den torra röda jorden var fattiga indier. Företagarna som presenterade sina visionära idéer var det inte.
Jag tror att Aurovillianerna, som de boende i Auroville kallar sig, gör sitt bästa för att leva upp till sina ideal. Men inte ens på ett ställe som sätter principer om mänsklighetens enhet som första prioritering verkar det okomplicerat att helt och fullt radera ut gamla invanda roller och principer. Aurovillianerna själva säger att Auroville speglar samhället och dess kollektiva själ, och det stämmer kanske. På vissa sätt lyckas vi då och då med att göra världen en smula bättre, på andra sätt har vi fortfarande lång väg att gå vad gäller jämlikhet och rättvisa.
/Elin
Auroville kan beskrivas på många sätt: som ett andligt kollektiv, en by, eller kanske som ett socialt experiment. Rent fysiskt är det en plats runt en mil utanför Pondicherry. Denna plats, eller kollektiv, grundades av en fransk kvinna som kallas The Mother i slutet av 60-talet. The Mother hade tidigare i sitt liv träffat den indiske filosofen Sri Aurobindo och tagit djupt intryck av honom. Auroville sägs vara grundat och styrt enligt Aurobindos filosofi, som handlar om att varje människa bör försöka närma sig det "gudomliga medvetandet" på ett eller annat valfritt sätt. Ledordet är att religion förminskar människors potential, medan andlighet får den att växa.
Idag bor runt 2500 människor ifrån hela världen i Auroville, varav ungefär hälften är indier. Platsen har t.o.m. officiellt blivit erkänd som internationell mark av den indiska staten. "Auroville tillhör ingen särskild - det tillhör hela mänskligheten" är en slogan som upprepas ofta. "Här är allt arbete värt lika mycket, vad det än är", är en annan. Där finns skolor, industrier, odlingar, affärer, och kaféer. I Aurovilles center tornar Matri Mandir upp sig - ett golfbolls-format tempel avsett att vara en plats för frid och kontemplation.
Under vår rundtur med en Schweizisk guide boendes i Auroville blev vi medtagna till något som kallades Unity Pavillion, en mötesplats för fred, två små textilindustrier baserade på etiska principer, och en farm där allt odlades helt organiskt. Allting var jättefint, välskött, etiskt, organiskt, andligt, och fridfullt. Men trots alla fina adjektiv var det ändå något som genom hela rundturen stack i ögonen. Trots alla ord om jämlikhet och enhet så var det uppenbart att soparna, diskarna och alla de som stod i solen och hackade i den torra röda jorden var fattiga indier. Företagarna som presenterade sina visionära idéer var det inte.
Jag tror att Aurovillianerna, som de boende i Auroville kallar sig, gör sitt bästa för att leva upp till sina ideal. Men inte ens på ett ställe som sätter principer om mänsklighetens enhet som första prioritering verkar det okomplicerat att helt och fullt radera ut gamla invanda roller och principer. Aurovillianerna själva säger att Auroville speglar samhället och dess kollektiva själ, och det stämmer kanske. På vissa sätt lyckas vi då och då med att göra världen en smula bättre, på andra sätt har vi fortfarande lång väg att gå vad gäller jämlikhet och rättvisa.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar