LIR i Pondicherry 2013: december 2013

Sydindien

Som Elin berättade så hade vi en mycket innehållsrik tur runt i södra Tamil Nadhu, med mycket tempelbesök. I Rameshwaram kom vi t o m in i sanctum sanctorum - som normal är Hindus Only - i Ramanathaswamy Temple. Det var här Rama landade efter han hade varit på Lanka och dödat "demonen" Rawana för att rädda sin kära Sita som Rawana hade kidnappat. Eftersom Rawana var Brahmin var de naturligtvis en "stor synd" att döda honom, så som bot för detta bestämde han att bygga ett tempel till Shiva i Rameshwaram. För att det skulle bli "riktigt" heligt sände han Hanuman (den s.k. apguden) till Kailash för att hämta stenen till templets lingam. Men Hanuman lyckades inte komma tillbaka i tid för den enligt astrologerna mest gynsamma tidpunkten för att "initiera" lingamen, så Sita gjorde en lingam av sand som man satte i templet. När Hanuman kom någon dag senare med sin lingamsten blev han "sur" för att man inte väntat. Rama lovade då att han skulle byta sand-lingamen mot den Hanuman hade hämtat. Men när Hanuman försökte ta bort sand-lingamen lyckades han inte (trots att han är stark nog att, bokstavligen, "bära berg") - Shiva hade redan tagit sin boning i lingamen på ett mycket konkret sätt. Därför är den en av bara 12 Jyotrilingas - de allra heligaste - i hela Indien. Hanumans lingam sattes upp bredvid. Vi fick darshan vid båda. Och välsignelser kan man, som de säger här, inte få för mycket av.

Ganesh tempel , Madurai

Beachen i Rameshwaram

Badning i Rameshwaram

Bettina på kyrkobesök, beachen Rameshwaram

Utanför Gandhimuseet, Madurai - mångfalden är stor

Holy dip Rameshwaram

Kamakhya, Assam

Templet i Madhuri

Nandi i Madurai

Regn i Rameshwaram

Trött pilgrim, Madurai

Tempel och tropiska stormar

De sista dagarna har vi varit iväg på resa. Fyra dagar av bussresor i delstaten Tamil Nadu, södra Indien – palmer, hav, byar, motorvägar, djur mitt på vägen, människor mitt på vägen, tamilska filmer på teveskärmen, regn, och immigt soldis har susat förbi.

Fyra stopp har det blivit på vägen, i Thanjavur. Trichy, Madurai och Rameshwaram. Södra Indien är känt för sina magnifika tempel, och följaktligen har våra stopp varit på platser med kända tempel. Men det kan tilläggas att tempel inte bara är platser för ritualer eller gudskontemplation, tvärtom är de lika mycket center för socialt umgänge, skvaller, kommers, och kanske framförallt arkitektur och konst. Templet i Trichy där vi stannade till exempel, var ett enormt område som, enligt en man jag pratade med, var uppdelat i en vardaglig och en helig sfär. Området bredde ut sig över hela kvarter som inhyste bostäder, bazarer och restauranger. Ju närmre in emot mitten man rörde sig, ju heligare status hade marken. I mitten låg huvud templet, sanctum sanctorium. Men in i detta allra heligaste blev vi inte insläppta - där får bara hinduer komma in.

Vårt sista stopp var i Rameshwaram, en pilgrimsort som ligger långt ut på en udde i Bengaliska viken. Enligt tradition ska viktiga händelser i det legendariska eposet Ramayana utspelats här. Detta stopp, som alla väntat på, skulle bli en grandios avslutning på resan var det tänkt. Vi hade bokat rum alldeles vid havet, balkonger med havsutsikt och hela paketet. Vi hade tänkt oss lite beach häng och bad, med vissa fördelar på köpet, eftersom havsvattnet på denna plats anses vara välsignat. En behaglig blandning av profant och helighet alltså. Men planerna fick ändras då den sedan länge väntade monsunen bröt ut. Vi gjorde ett tappert försök och gav oss ut på en båttur i soluppgången, men den regnade bort. Senare på eftermiddagen, då det blev uppehåll, gjorde vi ännu ett försök och tog oss ut till en lång sandstrand för att promenera och bada. Väl i vattnet tornade mörka moln upp sig och kom snabbt närmre. I slutändan blev vi fångade i ett våldsamt tropiskt regn, utan någonstans att ta vägen. Det var bara att springa tillbaka så fort som möjligt.

I slutändan var det kanske den här regniga dagen som blev den bästa i alla fall - åtminstone den mest minnesvärda. När vi väl tagit oss tillbaka till vår väntande buss, genomblötaoch huttrande, och börjar köra tillbaks mot hotellet, så stannar plötsligt bussen. Vi undrar vad som hänt, om bussen kanske gått sönder? Det visade sig inte vara något sådant. Vår busschaufför Ganeshan, som hört oss sjunga i baksätet, har stannat för att leta fram musik att sätta på. Väl gjort kommer han själv utdansades i baksätet och ger oss en hänförande dansuppvisning av Bollywood stil. Sedan frågar han försynt ifall vi vill stanna i ett tempel för att byta kläder. Ingen har ett enda plagg som inte är dyblöt så det är ingen idé, men bara dessa gester var så fina.

I natt körde Ganeshan oss hem igen. Nu väl tillbaka på campus ska vi torka våra fortfarande blöta kläder och göra det mesta av de dagarna vi har kvar i Pondicherry.