De sista dagarna har vi varit iväg på resa. Fyra dagar av
bussresor i delstaten Tamil Nadu, södra Indien – palmer, hav, byar, motorvägar,
djur mitt på vägen, människor mitt på vägen, tamilska filmer på teveskärmen,
regn, och immigt soldis har susat förbi.
Fyra stopp har det blivit på vägen, i Thanjavur. Trichy,
Madurai och Rameshwaram. Södra Indien är känt för sina magnifika tempel, och
följaktligen har våra stopp varit på platser med kända tempel. Men det kan
tilläggas att tempel inte bara är platser för ritualer eller gudskontemplation,
tvärtom är de lika mycket center för socialt umgänge, skvaller, kommers, och
kanske framförallt arkitektur och konst. Templet i Trichy där vi stannade till
exempel, var ett enormt område som, enligt en man jag pratade med, var uppdelat
i en vardaglig och en helig sfär. Området bredde ut sig över hela kvarter som
inhyste bostäder, bazarer och restauranger. Ju närmre in emot mitten man rörde
sig, ju heligare status hade marken. I
mitten låg huvud templet, sanctum sanctorium. Men in i detta allra heligaste
blev vi inte insläppta - där får bara hinduer komma in.
Vårt sista stopp var i Rameshwaram, en pilgrimsort som
ligger långt ut på en udde i Bengaliska viken. Enligt tradition ska viktiga
händelser i det legendariska eposet Ramayana utspelats här. Detta stopp, som
alla väntat på, skulle bli en grandios avslutning på resan var det tänkt. Vi
hade bokat rum alldeles vid havet, balkonger med havsutsikt och hela paketet.
Vi hade tänkt oss lite beach häng och bad, med vissa fördelar på köpet,
eftersom havsvattnet på denna plats anses vara välsignat. En behaglig blandning
av profant och helighet alltså. Men planerna fick ändras då den sedan länge
väntade monsunen bröt ut. Vi gjorde ett tappert försök och gav oss ut på en
båttur i soluppgången, men den regnade bort. Senare på eftermiddagen, då det
blev uppehåll, gjorde vi ännu ett försök och tog oss ut till en lång sandstrand
för att promenera och bada. Väl i vattnet tornade mörka moln upp sig och kom
snabbt närmre. I slutändan blev vi fångade i ett våldsamt tropiskt regn, utan
någonstans att ta vägen. Det var bara att springa tillbaka så fort som möjligt.
I slutändan var det kanske den här regniga dagen som blev
den bästa i alla fall - åtminstone den mest minnesvärda. När vi väl tagit oss
tillbaka till vår väntande buss, genomblötaoch huttrande, och börjar köra
tillbaks mot hotellet, så stannar plötsligt bussen. Vi undrar vad som hänt, om
bussen kanske gått sönder? Det visade sig inte vara något sådant. Vår
busschaufför Ganeshan, som hört oss sjunga i baksätet, har stannat för att leta
fram musik att sätta på. Väl gjort kommer han själv utdansades i baksätet och
ger oss en hänförande dansuppvisning av Bollywood stil. Sedan frågar han
försynt ifall vi vill stanna i ett tempel för att byta kläder. Ingen har ett
enda plagg som inte är dyblöt så det är ingen idé, men bara dessa gester var så
fina.
I natt körde Ganeshan oss hem igen. Nu väl tillbaka på
campus ska vi torka våra fortfarande blöta kläder och göra det mesta av de
dagarna vi har kvar i Pondicherry.
Stranden, innan ovädret bröt ut
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar